idaosterbacka.blogg.se

jag är sjuk, arg, förbannad, ledsen, besviken, så otroligt förbaskat arg att jag vill slå sönder något.

Jag ska berätta åt er:

jag var på gastroskopi i förra år, vad vore det - möjligtvis prick ett år sen? 

Det var en av de hemskaste ögonblick jag varit med om, jag var rädd, hade aldrig varit med om dylikt förut - mannen som hade hand om det då han tvingade slangen i min hals, jag fick ingen förvarning, ingen paus, inte ta ett andetag, jag fick inte halsbedövning - EFTERSOM han inte hade TID. 

- en läkare ska inte vara dålig mot en patient bara för att han inte har tid, läkare skall vara försiktiga och lugna.

Så som jag beskriver det låter det nästan som en våldtäkt - men det var hemskt och han berövade min rätt att få bra och lugn betjäning och att när jag säger nej är det nej. 

Mamma ville göra en anklagan, anmälan om att han var dålig. Men hon var så omtumlad efter att ha sett sitt barn ligga där och ha kräk-reflexer och tårar rinnande ur ögonen med en slang ner till magsäcken.

Så det blev ingen anmälan, kom aldrig äns ihåg att fråga om hans namn. 

Idag åkte jag till sjukhuset igen - on one condition - att jag skulle få bli nersövd under proceduren, eftersom det hade varit så svårt senast, har även själv en väldigt trång strupe, så därför kanske det känns extra för mig, eller så var det för att den där läkaren varit så dålig när han tog min "gastroskopi-oskuld." 

Idag kom jag till sjukhuset och fick dropp, jag låg i sängen och var så rädd/nervös att tårarna nästan trängde fram. Det är sant, jag var väldigt nervös.

Vi frågade sköterskan som talade extremt dålig svenska (hon kallade kräk-reflex för skrääna.. haha) vem läkaren i fråga var som skulle göra proceduren idag.

Det var en yngre och sköterskan visste med detsamma vem vi pratade om när vi nämnde förra gången detta varit aktuellt. 

Det är visst flera som klagat på hans sätt att behandla sina patienter, och hon påpekade också att det är aldrig för sent att göra en "anmälan".

Som sagt, jag var lovad att bli nersövd. Det var enda anledningen till att jag kommit hit idag.. 

Men, tydligen tyckte de vid kokkola att det inte var nödvändigt, jag vet inte direkt vad de sade eftersom jag var så nervös och arg - men blev lovad av sköterskan att jag skulle få sådana droger att jag varken känner av något eller minns något efteråt.

Jag låg i dropp i ca.20minuter, sedan blev jag ledd till "salen" och där hälsade jag på läkaren som pratade väldigt bra svenska och såg förbannat ung ut! Såg varken ut som en finländare eller en vuxen.But anyhow. Jag fick sätta mig på den bekanta "sängen" och dricka något för att minska på skummen, sedan sprayades strupbedövningsmedel i halsen, smakade som en jätte stark shot på baren, jätte illa men bedövde i ett huj! Kändes konstigt att svälja och röra på tungan etc. Det var nog ramare än tandläkarbedövning må jag säga.

Sedan lade jag mig ner och jag fick rakt i armen den där drogen, det blev snurrigt och jag mådde illa, sedan förklarade han allt som jag redan hört förut.

Så minns jag endast att jag fick den där tugg saken som skulle skydda slangen från att jag skulle bita i den och efter det blev det mörkt och jag minns bara att läkaren sa (jag skulle minnas att han ropade men kanske jag tar fel på saken, jag var ju ändå drogad..) att det inte går. 

Att det helt enkelt inte går såhär att jag måste komma en annan gång och bli nersövd - DÅ FAN! 

JAG HADE FÅTT RÄTT TILL NEDSÖVNING OCH DÄRFÖR KOM JAG DIT. 

Och nu fan måste jag vänta igen månad efter månad för att få en ny tid. Det kommer ta till sommaren att få reda på vad det är för fel på mig. 

Jag har snart haft något fel i 1,5 år och varje gång jag varit till läkaren har jag fått höra att jag har så pass allvarliga symptom att vi måste nog snarast som möjligt hitta felet och få hjälp åt mig.

En flicka i min ålder ska inte vara sjuk så här länge, att när man vaknar på morgon att aldrig veta om man kan ha en bra dag eller om man får ha sjuk mage och alla krämpor som kommer med det hela dagen. 

En flicka i min ålder ska inte ha ätit konstant mediciner i sådana mängder utan äns veta varför, mot vad och bara bli sämre mående av medicinerna. 

Jag har lärt mig åtminstone 9 olika mediciner på den här tiden, fått prova på olika doser och olika styrkor av medicinerna.

Jag är så trött och led allt. 

Hur länge ska detta hålla på?

Det här är en sådan sak som tär på glädjen. Glad flicka? inte längre.